DOUGLAS DC-3
Modellen är byggd av Fredrik Jacobsson
Detta är ett av världens mest tillverkade transport- och passagerarflygplan. Prototypen flög redan 22 december 1935 och den utvecklades från DC-2 som ett passagerar- och posttransportflygplan. Totalt tillverkades drygt 16 000 DC-3:or (huvuddelen för militärt bruk), varav mer än 400 fortfarande var i kommersiell drift 1998.
Det var under andra världskriget som DC-3 fick sin storhet, då behovet av snabba transporter ökade enormt. US Army Air Forces mönstrade in nästan alla civila DC-3:or samt alla flygplan som då var under produktion. En militär version med lastdörr, förstärkt golv, förstärkta vingar och med ökad max startvikt fick beteckningen C-47. Den versionen blev den i särklass mest tillverkade. DC-3 i alla dess varianter användes av de allierade i kriget på samtliga krigsskådeplatser, samt av Japan, som redan före kriget fått licens att bygga planet under namnet Showa L2D.
Sovjetunionen licenstillverkade flygplanet men med ett sovjetiskt motoralternativ benämnt Lisunov Li-2, NATO kod Cab. Då de allierade genomförde invasionen i Normandie den 6 juni 1944, användes C-47 som bogserflygplan för lastglidflygplan av typ Airspeed Horsa.
En C-47 kunde, om nödvändigt, bogsera upp till tre fullastade lastglidflygplan samtidigt. Under Koreakriget byggdes ett antal DC-3:or om till gunships, vilka var utrustade med ett antal kraftiga kanoner. Totalt tillverkades 455 civila DC-3or plus ytterligare 10 174 i olika militära utföranden i USA. Forskning i sovjetiska arkiv på senare år har visat att upp till 7-8 000 Li-2 kan ha tillverkats där.
Redan 1937 köpte ABA några exemplar för att sättas in på de internationella flyglinjerna. Under andra världskriget upprätthölls en kurirtrafik av ABA till England med DC-3:or. Man flög alltid under dåligt väder och med belysningen släckt, men natten mellan den 27 och 28 augusti 1943 försvann Gladan (SE-BAF) över Nordsjön på väg hem från Skottland.
Kurirtrafiken fortsatte och 22 oktober 1943 anfölls Gripen (SE-BAG) av tyskt jaktflyg och endast två av de ombordvarande överlevde. Efter dessa båda nedskjutningar avbröts flygningarna under en tid. Förhandligar inleddes med Tyskland och England om fri lejd, varefter trafiken kunde återupptas med flygplanskroppen märkt med stora bokstäver och med all belysning tänd.